Bakgrund: Beteendeproblem är ett svårdefinierat begrepp som inom forskning beskrivs på olika sätt. Forskning om förskolan och tidiga insatser för barn med "beteendeproblem" är ett relativt smalt forskningsområde. Det är vanligt när man talar om beteendeproblem att se det ur ett individperspektiv eller ur ett miljöperspektiv vilket således avgör vilka metoder och strategier som tillämpas. Forskning som tidigare skett utifrån ett kompensatoriskt perspektiv har på senare år allt mer lutat åt ett synsätt ur ett kritiskt perspektiv.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att belysa hur pedagoger arbetar med barn i förskolan som anses ha beteendeproblem.

Metod: I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod. Vi har genomfört semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med nio pedagoger på tre olika förskolor.

Resultat: Studiens resultat har analyserats med hjälp av Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv. Resultatet visar att det kompensatoriska perspektivet är dominerande när det kommer till talet om vilka barn som beskrivs ha ett beteendeproblem detta då pedagogerna talade om beteendeproblem som individbundna faktorer. Vidare visar resultatet att både det kompensatoriska och det kritiska perspektivet blir framträdande i pedagogernas valda metoder och strategier då de använde sig av metoder som var både kontextbundna men också individanpassade.