Studiens övergripande syfte var att belysa förskollärarens uppfattningar av utomhuspedagogik. Frågeställningar som användes i studien var; Hur uppfattar förskollärare begreppet utomhuspedagogik? Vilka möjligheter och hinder uppfattar förskollärare finns med att bedriva aktiviteter inom utomhuspedagogik?

Studien var inspirerad av den fenomenografiska ansatsen och genomfördes med fokusgruppsintervjuer för att belysa förskollärares uppfattningar av fenomenet utomhuspedagogik.

Resultatet i studien visar att utomhuspedagogik uppfattas som en pedagogik oberoende av platsen, samtidigt som det blir ett annat slags lärande utomhus eftersom ytan ökar möjligheter för rörelse. Förutom att utomhuspedagogik uppfattas som en möjlighet till rörelse är det även ett sätt att få en ekologisk känslighet för naturen och samhället. Samma resultat visar även att det finns utmaningar med utomhuspedagogik som säkerhet, utrymmet på utegården, få in barns inflytande i verksamheten och få tid för planering. Även om det finns utmaningar med pedagogiken utomhus är utomhuspedagogik ett sätt att kombinera teori med praktik. Resultatet lyfter fram att inläsning av litteratur, kurser och föreläsningar kangynna förkunskaper och kan även stärka utomhusundervisningen, därför är det en önskan om fler lärtillfällen och mer information kring utomhuspedagogik för att förskollärare ska kunna fördjupa sina teoretiska kunskaper om utomhusundervisning. Resultatet visar även att utomhuspedagogik kan uppfattas som en didaktisk förstärkningsteknik i lärandet, men även som ett didaktiskt verktyg för lek och kreativitet, samt som en vägledning för miljömedvetenhet.

Denna studie har betydelse för läraryrket eftersom studien lyfter fram vikten av att vistas utomhus och att vi ska se utomhusmiljön som en miljö för lärande, vilket bidrar vidare till att barnen får en medvetenhet om naturens betydelse i ett hållbart samhälle.