Bakgrund: I skolan och i samhället är det viktigt att barn får utveckla sin läs- och skrivförmåga. Skolans arbete bygger i stora drag på läsning och skrivning, dock kan barnens skolgång påverkas när svårigheter inom dessa områden uppdagas (Foughatine, 2012:256). Läraren måste därför anpassa och utforma sin undervisning efter barns olika behov. Detta försvåras däremot av att forskare inom området varit oeniga när det gäller läsinlärningen (Myrberg, 2005:8). Dyslexi och barns läsinlärning i skolan uppfattas som sammanlänkade, vilket innebär att anpassningar i undervisningen är betydelsefulla (Foughatine, 2012:21). Lärarens kompetens och erfarenhet är därför viktig för att skapa gemenskap och ett inkluderande klassrumsklimat.

Syfte: Syftet med studien är att bidra med kunskaper om lärares förståelse kring och syn på läs- och skrivsvårigheter med utgångspunkt i dyslexi som en form av sådana svårigheter. Studien syftar också till att diskutera hur lärares synsätt kan relateras till olika perspektiv på svårigheter och stöd i relation till dyslexi.

Metod: Studien är kvalitativ och har baserats på fyra semistrukturerade intervjuer med lärare som arbetar på lågstadiet i årkurserna två till tre. Under intervjuerna användes vår intervjuguide med bestämda öppna frågor. Möjliga följdfrågor baserades även utifrån de svar vi fick. Intervjuerna är transkriberade och tematiserade utifrån inspelningen av intervjuerna som gjordes.

Resultat: Resultatet utifrån studien visar att lärarens kunskaper och synsätt ser olika ut och påverkar därmed hur de ser på dyslexi. Det påverkar även lärarnas synsätt för hur de anpassar undervisningen till de barnen med dyslexi och hur de ser på ett inkluderande klimat.