Denna studie har undersökt hur samverkan ser ut mellan skola och socialtjänst avseende orosanmälningar. Socialtjänsten bär enligt 5 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) det yttersta ansvaret för att barn får den hjälp och det stöd de behöver för en trygg uppväxt och skolan har enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som plikt att anmäla till socialtjänsten när de misstänker att ett barn far illa. Det har framgått att anmälningsförfarandet inte är helt enkelt och att det finns flera faktorer som komplicerar förfarandet för organisationerna. Denna studie syftar till att med teorier om samverkan undersöka hur professionella inom skola och socialtjänst upplever anmälningsförfarandet utifrån frågeställningar kring hur förfarandet påverkar organisationerna, hur de handskas med det samt vad de ser för utvecklingsområden kring kontakten. Empiri samlades in från två personal från skolan (rektor samt kurator) och två personal från socialtjänsten (socialsekreterare) utifrån en kvalitativ metod där fokusgrupper användes. Den insamlade datan analyserades utifrån samverkansteori genom tematisk analys. Resultatet tyder på att det finns ett flertal områden som försvårar samverkan för de inblandade organisationerna. Bland annat handlar det om informationsutbyten och rutinbeläggning. I resultatet presenteras mer ingående vilka svårigheter som finns samt ett flertal önskvärda utvecklingsområden som de olika organisationerna menar skulle förenkla samverkan. I diskussionen belyses hur organisationerna handskas med samverkan kring orosanmälan för att det ska fungera i den egna organisationen. Här resoneras även kring hur olika former av oro påverkar samverkan.