Bakgrund: Elever med ett annat modersmål än svenska har enligt gymnasieförordningen rätt att välja svenska som andraspråk (SVA) om de önskar det. Studier visar dock att en majoritet av elever inte får någon information om skillnaden mellan SVA och svenska som modersmål (SVE) inför deras gymnasieval i årskurs nio. Vidare bygger uppdelningen av SVA och SVE på en språkvetenskaplig grund, men i Skollagen står det inte uttryckligen vem som ska läsa SVA, vilket gör att urvalet baseras på annat än språkmässiga faktorer. SVA-ämnet har också kritiserats genom åren och är inte anpassat efter dagens SVA-elever. Slutligen visar forskning gällande nivågrupperingar i klasser, både positiva och negativa resultat för elevers prestationer.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka sex gymnasieskolors rutiner gällande hantering av elevers val till SVA respektive SVE.

Metod: I studien har en kvalitativ datainsamlingsmetod använts i form av semistrukturerade intervjuer. Åtta informanter från sex olika skolor i Sverige deltog.

Resultat: Resultatet visar att en minoritet av skolorna informerar eleverna om skillnaden mellan SVA och SVE och ingen av skolorna använder sig av något utarbetat test för att ta reda på om elever behöver SVA-undervisning utan använder sig av egna metoder. De som bör läsa SVA är de elever som inte har fått en tillräcklig kontakt med det svenska språket under uppväxten alternativt nyanlända elever. Dessutom ska SVAelever ha ett annat modersmål än svenska för att passa in i kursplanens kunskapskrav och förmågor, vilket inte alltid är fallet enligt resultatet. Ingen av de intervjuade lärarna nivågrupperar sina klasser och majoriteten anser inte att det behövs. Avslutningsvis tycker de flesta att SVA-ämnet ska finnas kvar som ett separat ämne eftersom det gynnar SVA-eleverna i deras språkutveckling.