For a long time, modelling for 3D games have strived to achieve photographic realism. The road there have historically gone through well-established traditional 3D-methods like box modelling and digital sculpting. However, in 2014 a big paradigm shift starts to happen, in 2014 photogrammetry arrives to the game industry in force. Since then the technology of photogrammetry has exploded within the game development industry and the field is now rapidly going through an arms race to not get left behind in the evolution of workflows for developing photo realistic 3D games. The purpose of this study was to understand how the implementation of this technology affects the 3D artists in the game industry. To study this, which has not been treated in previous scientific literature, we have conducted a survey study and a series of interviews. From our results we can see that the respondents, for the most part, have a positive attitude towards the change. This technology means for them a faster workflow and a shortcut towards photorealism. On top of this we cannot see a strong indication that this technology diminishes the artists creativity or causes something that can be called disruptive.

Under lång tid har modellering för 3D-spel strävat efter att uppnå fotorealism. Vägen dit har gått igenom de traditionella metoderna som 3D-artister länge använt sig av som boxmodellering och digital skulptering. Men under mitten på 2010-talet dyker det upp en ny teknik som bygger på fotogrammetri och som ökar förväntningarna på fotorealistiska 3D-tillämpningar samt på effektivare arbetsprocesser. Sedan dess har intresset för tekniken ökat inom speltillverkning och branschen genomgår nu en kapprustning för att inte halka efter i utvecklingen. Syftet med undersökning handlar om att förstå hur implementationen av denna teknik påverkar 3D-artisterna i spelbranschen. För att kunna undersöka detta, som inte tidigare behandlats av vetenskaplig litteratur, har vi genomfört både en surveyundersökning och en serie av intervjuer. Vi ser i våra resultat att respondenterna i det stora hela ställer sig positiva till förändringen. Tekniken innebär för dem en effektivisering och en genväg på vägen till fotorealism, samtidigt som vi inte ser någon stark indikation på att tekniken förminskar artisternas kreativitet eller orsakar något som kan benämnas som disruptivt i deras arbetsflöden.