Bakgrund: Högläsning ses som en social aktivitet och innebär att man läser för en grupp individer. I förskolan har högläsning fått ett allt större inflytande vilket vi kan betrakta i Lpfö18. Vår studie tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. I ett sociokulturellt perspektiv lär och utvecklas individen i sociala och kulturella sammanhang. De begrepp som vi kunnat urskilja i vårt forskningskapitel är den proximala utvecklingszonen, scaffolding, mediering, imitation och kreativitet.

Syfte: Syftet med vårt examensarbete är att bidra till att öka kunskapen om högläsning som ett språkutvecklande redskap. Mer specifikt syftar studien till att belysa hur förskollärare använder sig av högläsning för att gynna barns språkutveckling.

Metod: Vi har gjort en kvalitativ undersökning och använt oss av semistrukturerade intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Vi intervjuade åtta förskollärare i två närliggande kommuner i västra Sverige.

Resultat: Resultatet visar på att förskollärarens syfte med högläsning skiljer sig åt. Majoriteten av förskollärarna anser att högläsning är ett språkutvecklande redskap medan resterande förskollärare använder högläsning som en aktivitet för vila eller för att förmedla budskap. Den högläsningsstrategi som förekommer mest av förskollärare är en lässtrategi som innebär att förskolläraren förändrar rösten för att skapa inlevelse samt dialogisk läsning. Val av litteratur till de planerade högläsningstillfällena skedde i största del av förskolläraren medan barnens val av litteratur oftast skedde vid de spontana högläsningstillfällena.