Bakgrund Undersökningen i denna uppsats behandlar ordinlärning i undervisningsgrupper på grundläggande och gymnasienivå i svenska som andraspråk. Ett stort ordförråd behöver på kort tid byggas upp och undervisningen måste därför vara effektiv och genomtänkt. Forskning förespråkar fokus på fraseologi och inte på enskilda ord vid ordinlärning.

Syfte Syftet är att kartlägga informanternas kunskaper om undervisning i ordkunskap, hur de bedriver ordkunskapsundervisning samt om deras undervisning är konstruktionsorienterad och lexikogrammatisk.

Metod Studien genomförs genom en digital enkät, i ett Googleformulär, i olika Facebook-grupper på nätet bestående av lärare i svenska som andraspråk. Metoden är både kvantitativ och kvalitativ. Kvantitativ eftersom svar från en större grupp ger mer stöd åt resultatet vilket möjliggör generalisering. Kvalitativ eftersom många av de dikotoma ja/nej-frågorna och"graderingsfrågorna" följs av öppna följdfrågor av typen "Om du svarade ja/nej..." och "Varför/varför inte?". Dessutom finns det utrymme för informanternas reflektioner.

Resultat Resultatet av undersökningen visar att flertalet informanter till viss del arbetar lexikogrammatiskt och konstruktionsorinterat genom att, på olika sätt, undervisa om ordbildning och flerordsenheter i kontextuella sammanhang. Informanterna arbetar dock inte fullt ut, varken med betydelsefält eller med ordboksträning vilket, enligt Holmegaard (1999) och Östberg (2012), krävs för att främja in lärarnas ordinlärning. Flera av informanterna är inte heller förtrogna med vilka ordböcker som rekommenderas av forskare. Informanterna lyfter fram problematiken kring att identifiera inlärarnas ordinlärningssvårigheter och vissa anser sig inte veta hur de ska ge stöttning. En del informanter håller inte med om att hjärnan organiserar information om ordförrådet i det så kallade mentala lexikonet, efter ordens betydelser, såsom forskare framhåller, och anser i stället att hjärnan organiserar information om ordförrådet efter grammatiska betydelser. En del av informanterna anser sig inte ha kunskap nog att uttala sig.