Bakgrund: Anledningen till att detta arbete skrivits är för att barns säkerhet och trygghet alltid är ett aktuellt ämne. Det har visat sig att förskolor ibland brustit i sin skyldighet att rapportera misstanke om att barn far illa.

Syfte: Denna studie behandlar hur personalen i förskolan hanterar misstanke om att ett barn far illa och eventuell problematik i samband med detta.

Metod: Kvalitativa intervjuer med pedagoger i förskolans verksamhet. Vi har använt oss av den hermeneutiska tolkningsläran, Max Webers idealtyper samt delvis språkanalys.

Resultat: Vi har kommit fram till att personalens agerande vid misstanke om att barn far illa grundar sig mycket i samtal med kollegor och chefer. Vad som inverkar på huruvida det blir en orosanmälan eller inte har i undersökningen visat sig vara bland annat allvarlighetsgraden. Även pedagogens känslor i samband med detta påverkar anmälningsbenägenheten. I studien har det visat sig att respondenter upplever en rad olika problem när det finns misstanke om att barn far illa och hantering av detta. Samtliga deltagare uttryckte svårigheter men inte alla hade förslag på lösningar. De vanligaste lösningarna som nämndes var bland annat möjligheten till anonymitet för att minska känslan av otrygghet. Andra svar på hur man kunde göra det mindre problematiskt och öka sin medvetenhet var utbildning såväl som fortbildning.