Syftet med studien var att undersöka socialarbetares inställningar till att möta så kallad våldsbejakande extremism. I studien användes en kvalitativ metod där sex verksamma socialarbetare intervjuades. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av tidigare forskning, Axel Honneth’s erkännandeteori, Howard S Becker’s stämplingsteori samt med hjälp av Frame-begreppet. Studien gav ett splittrat resultat men visade bland annat att socialarbetare ser våldsbejakande extremism som en problematik som beror på faktorer som utanförskap, identitetssökande och tillhörighet. Socialarbetare anser att det sociala arbetets ansvar framförallt är att arbeta förebyggande för att individer inte ska hamna i våldsbejakande miljöer. Att samtala, lyssna och inte avvisa beskrivs som ett tillvägagångssätt för att bemöta våldsbejakande åsikter och budskap. Socialarbetare beskriver både en känsla av att vara trygga och otrygga inför att möta våldsbejakande extremism. Att använda samtalet som verktyg och se individen bakom handlingen beskrivs som faktorer som gör att socialarbetare känner sig trygga inför att möta, eller eventuellt möta våldsbejakande extremism. Känsla av otrygghet härleds bland annat till rädslan för att själv bli ett offer för våldshandlingar på grund av sitt arbete.