Bakgrund: Vi vill med denna undersökning få mer kunskap om barnens perspektiv på området samtal i matematikundervisningen, då den tidigare forskning vi stött på främst utgår från ett vuxenperspektiv.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vad elever i årskurs 6 har för tankar kring samtal under matematikundervisningen genom att undersöka deras inställningar till samtal om matematik samt vilka former de upplever att samtal förekommer i.

Metod: Arbetet har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med elever i årskurs 6, där de fick frågor om hur de upplever att deras undervisning var då samt hur de skulle vilja att den var utformad. Den analysmetod som har använts i arbetet är tematisk analys. Då skapades koder utifrån datamaterialet som sedan har bildat temaområden.

Resultat: Barnens perspektiv på matematiska samtal varierade i viss utsträckning. Samtliga elever uttryckte att det var kul att samtala om matematik men att det då måste ske på ett välfungerande sätt. Eleverna i klass A hade mer vana av en varierad undervisning medan eleverna i klass B och C främst arbetade med datorer eller läroböcker. I alla tre klasserna var enskilt arbete eller pararbete de arbetsformerna som förekom mest. Nästintill alla eleverna ansåg att det var läraren som oftast hade ordet men ett fåtal elever ansåg att de pratade mer än läraren. Nio av eleverna uttryckte att de ville ha mer samtal och fyra elever var nöjda med nuvarande mängd samtal. Detta var inte kopplat till vilken klass de tillhörde, utan det var exempelvis delade åsikter inom klass A. Ingen av de elever som deltog i studien önskade färre matematiska samtal. Sammanfattningsvis förekom både variation och samstämighet i elevernas svar inom studiens samtliga temaområden.