Våld i nära relationer anses som ett dolt och komplicerat samhällsproblem, där inte enbart den utsatta påverkas av våldet utan likaså de som bevittnar det. Genom att barn och unga som upplever föräldrars våld gentemot varandra kan negativa konsekvenser uttryckas i olika miljöer. Skolan kan anses vara en god arena för att uppmärksamma barn och unga som lever eller har levt med våld i nära relationer. Syftet med studien är att undersöka hur två grundskolors elevhälsoteam arbetar delaktighetsfrämjande med elever som har lever eller har levt våld i nära relationer – med fokus på stödinsatser och samverkan. Studien baseras på fem stycken deltagare där samtliga ingår i skolornas elevhälsoteam. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer valdes. Studiens dataanalys grundar sig på en kvalitativ innehållsanalys där två kategorier med tre till fyra underkategorier framställts.

Resultatet har visat subjektiva tankar kring delaktighetsfrämjande arbete och stöd med elever som upplevt eller upplever våld i nära relationer, då inga specifika insatser framkom. Kring dessa elever råder det delade meningar om samverkan är av god eller mindre god karaktär. Studien visar således på att skolan har goda förutsättningar för att arbeta delaktighetsfrämjande både inom verksamheten, men också i samverkan med socialtjänsten. Det kan dock konstateras att arbetet kring elever som upplevt eller upplever detta bör utvecklas på flera områden. Studien kan vidare ge möjlighet för yrkessamma inom socialt arbete att synliggöra, avdramatisera och skapa välanpassade stödinsatser. Därigenom kan förutsättningar skapas för att minska den tabu som föreligger kring att tala om våldet.