Bakgrund: Ett lågaffektivt bemötande definieras som ett arbetssätt som inriktar sig på interaktionen mellan patienten och vårdaren. Bemötande är ett av de viktigaste redskapen inom psykiatrisk slutenvård, som inriktar sig på att få patienten att behålla kontrollen över sina affekter. Arbetssättet är väl utvärderat inom verksamheter som ligger utanför psykiatrin såsom skola och i arbetet med funktionshindrade, men sparsamt utvärderat inom psykiatrisk slutenvård. Målet med studien har varit att öka kunskapen om lågaffektivt bemötande och dess effekt inom psykiatrisk slutenvård.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av lågaffektivt bemötande inom psykiatrisk slutenvård.

Metod: Studien är en beskrivande kvalitativ intervjustudie som gjorts med tio sjuksköterskor inom barn- och vuxenpsykiatrisk slutenvård. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Ett induktivt tillvägagångssätt användes där likheter och skillnader i det insamlade materialet beskrivits.

Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier. Lågaffektivt bemötande Ger en inre och yttrestyrka, Ger en känsla av osäkerhet samt Sätter patienten i fokus. Resultatet visar å ena sidan att sjuksköterskorna erfar en styrka i det lågaffektiva bemötandet men samtidigt kan de känna en osäkerhet när det finns kunskapsluckor både hos dem själva eller i personalgruppen. Sjuksköterskorna i studien upplever att det lågaffektiva bemötandet gör att patienten ses som en individ, oberoende av diagnos.

Slutsats: Då sjuksköterskan känner sig trygg i sin kunskap, och arbetsgruppen arbetar på ett personalgemensamt arbetssätt inriktat mot lågaffektivt bemötande, kan detta skapa en lugnare vårdmiljö och ett bra arbetsklimat. Sjuksköterskorna upplever också att arbetssättet ger patienten en ökad möjlighet att kontrollera sina känslor och på så sätt öka patientens känsla av empowerment.

Background: A low arousal approach is defined as a working method that focus on the interaction between the patient and the caregiver. The approach is one of the most important tools in psychiatric inpatient care, which focus on getting the patient to maintain control over their emotions. The work method has been well-evaluated in other contexts outside psychiatry but sparingly evaluated in psychiatric inpatient care. The aim of the study has been to increase knowledge about low arousal approach and its effect in psychiatric inpatient care.

Aim: The aim of the study was to describe registered nurses' experiences of low arousal approach in psychiatric inpatient care.

Method: The study is a descriptive qualitative study in which interviews were conducted with ten registered nurses in child- and adult psychiatric inpatient care. The data was analyzed by a qualitative content analysis. An inductive approach was used where similarities and differences in the collected material were described.

Result: The analysis resulted in three categories. Low arousal approach: Gives an inner and outer strength, Gives a feeling of uncertainty and Put the patient in the center. The result of the study shows both a strength in the low arousal approach experiences, but at the same time it can give the registered nurse a feeling of uncertainty when there are a knowledge gap both in herself or in the staff group. The registered nurses in the study find that the low arousal approachmeans that the patient is seen as a person regardless of diagnosis.

Conclusion: When the registered nurse feels safe in his or her knowledge and the working group works on a staff-common way with low arousal approach, can this create a calmer careenvironment and a good working climate. The registered nurses also feel that the working method gives the patient an increased opportunity to control his or her feelings and this increases the patient's sense of empowerment.