Studiens syfte är att beskriva och analysera hur barn görs delaktiga i barnavårdsärenden där de misstänks ha utsatts för och/eller upplevt våld i nära relationer. Undersökningen lyfter hur socialsekreterare resonerar kring hur barns görs delaktiga i sina utredningar och vilka utmaningar som finns. Socialtjänsten har ett ansvar och en skyldighet att säkerställa att barn lever i trygga miljöer med god omsorg. Att göra barn delaktiga i sina ärenden och ge möjlighet att påverka är ett sätt att säkerställa att rätt insatser görs på rätt sätt. Barn blir bekräftade och tagna på allvar när de görs delaktiga och det är vuxenvärldens ansvar att säkra detta. Studien har en kvalitativ ansats, där sju socialsekreterare som arbetar med barn och unga i olika arbetsfält inom socialtjänsten har intervjuats. Till intervjun användes en semistrukturerad intervjuguide med tre teman. Under varje tema fanns ett antal frågor som utgick från vårt syfte och frågeställningar. För att analysera materialet har en tematisk analys använts som analysmetod. Den teori och det begrepp som har använts i studien är Shiers delaktighetsmodell och Leiras begrepp giltiggörande/ogiltiggörande. Resultatet visar att de inte finns en gemensam förståelse för begreppet delaktighet. Frånvaron av en enhetlig definition av delaktighetsbegreppet medför et tolkningsutrymme som gör att socialsekreterare kan agera olika. Artikel 12 i Barnkonventionen som stadgar rätten till delaktighet ger ingen tydlig vägledning i hur ålder och mognad ska tolkas och tillämpas, vilket skapar utmaningar i den praktiska verksamheten. Resultatet visar också att det finns en önskan hos socialsekreterare att göra barn delaktiga men att utfallet ser olika ut beroende på vilka ärenden som inkommer och vem som handlägger