Målet med föreliggande studie är att försöka ge en fördjupad bild av socialtjänstens arbete med barnets perspektiv i barnavårdsutredningar. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur barnets perspektiv tillgodoses i socialtjänstens arbete med barnavårdsutredningar. Ytterligare ett syfte är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av tillämpningen av barnets perspektiv.

Intervjudeltagarna till föreliggande studie bestod av 6 stycken socialsekreterare som arbetar på socialtjänsten med att utreda barn och unga. Alla med relevant utbildning samt olika lång erfarenhet av att arbeta med barnavårdsutredningar. Fokusgruppsintervju och en enskild intervju har använts som datainsamlingsmetod och materialet har sedan analyserats genom tematisk analys. Teoretiska utgångspunkter för studien är handlingsutrymme och Shiers delaktighetsmodell, dessa har båda använts för att analysera och tolka den insamlade empirin.

Studiens resultat visar att begreppet barnets perspektiv är en aning diffust och att socialsekreterarna saknar i viss mån samsyn kring begreppet. I arbetet med barnavårdsutredningar finns en mängd olika hinder som socialsekreterarna ser hämmar deras arbete med att tillgodose barnets perspektiv, exempelvis hög arbetsbelastning och föräldrarnas inverkan. Resultatet visar även att det fanns en önskan hos socialsekreterarna om att möjliggöra för barnen att vara mer delaktiga i utredningsprocessen, men att dessa hinder ofta står i vägen.

Studiens slutsats är att bristen på samsyn och förståelse kan vara en förklaring till de brister som finns i utredningsarbetet med barn. Vi ser också att arbetet är otroligt komplext vilket utsätter socialsekreterarna för olika dilemman där barnets perspektiv lätt försvinner.