Background: To feel safe is one of our most fundamental biological needs. It can refer to being safe from danger, financial safety or to be illness free. When a person is sick or injured, the need for help from the outside increases to achieve a feeling of safety. Nurses in the hospital create comfort for patients and make them feel safe. Laws are constantly renewed and updated in the healthcare in favour for the patient to prevent healthcare related injuries.

Aim: The aim of this study was to enlighten how nurses are working to make the patient feel safe in the hospital environment and how to achieve it.

Method: To meet the objective of the study the purpose was split into two content areas, which were how nurses work to make the patient feel safe in the hospital environment and the work conditions for the work to create safety. A literature-based study with a literature review was used to analyse four articles that highlighted nurses' approach in the hospital. Simultaneously, eight nurses in the emergency room (ER) at a Hospital in Namibia were observed in patient care situations, using structured observation charts.

Results: Two main categories were found in the literature-based study, each matching one content area. The categories were to meet the patient with competence and a satisfying work situation, and each category had two associated subcategories. The results of the observations suggest that nurses in Namibia uses factors that are associated with safety by using their body language and communication skills.

Conclusion: Nurse's workload and the hospital environment affect their ability to provide safe care. The results from the observations agreed to a certain degree with the results of the literature-based method. 

Miljön på sjukhuset brukar ofta upplevas som stressig för sjuksköterskan såväl som för patienten som lätt hamnar i en utsatt position. Sjuksköterskans förhållningssätt och omvårdnadsarbete har betydelse för att patienten ska få en positiv sjukhusupplevelse och lindra eventuella psykiska påfrestningar som kan uppstå i akuta och plågsamma situationer.

Syftet var att belysa hur sjuksköterskan arbetar för att skapa trygghet i mötet med patienten i sjukhusmiljön samt förutsättningarna för arbetet att skapa trygghet, med observationer från Namibia.

Analys av litteratur genomfördes genom litteraturöversikt och analys enligt Fribergs 5-stegsmodell och omfattar fyra vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i att sjuksköterskan arbetade för att skapa trygghet för patienten genom att möta patienten med kompetens genom att kommunicera med sina patienter och prioritera omvårdnaden. För att kunna skapa trygghet måste även arbetssituationen vara tillfredställande, alltså att arbetsbelastningen inte är för hög och att lokalerna är anpassade för möjlighet till vård. För att ytterligare få kunskap om hur det ser ut i namibisk kontext genomfördes åtta strukturerade observationer av sjuksköterskor i olika patientmöten på akutmottagningen på ett statligt sjukhus i Namibia. För att genomföra observationerna använde sig författarna av ett strukturerat observationsschema som innehöll förutbestämda handlingsätt för att undersöka vilka faktorer av betydelse för upplevelse av trygghet i vården sjuksköterskorna använde sig av för att skapa trygghet för sin patient.

Resultatet av observationerna visade att det fanns sjuksköterskor som arbetade för att ge god omvårdnad och skapa trygghet för sin patient. Framförallt handlade det om att vara öppen i sitt kroppsspråk och kommunicera med patienten. Däremot visade det sig att många av sjuksköterskorna inte använde sig av detta arbetssätt för sin patient och arbetade i regel inte för att skapa trygghet för sin patient. Majoriteten av sjuksköterskorna som observerades använde sig inte utav några av de faktorer av betydelse för upplevelse av trygghet i vården som söktes.

I resultaten återfinns förbättringsområden som kan användas för att ge ökad förståelse för hur sjuksköterskor bör arbeta för att skapa trygghet för sin patient. Genom att reflektera över resultatet kan förbättringsområden identifieras, och reflektioner kan föras i syfte att utveckla kompetensen hos sjuksköterskor.