Studien är en kvalitativ studie där syftet är att ta reda på hur förskollärare arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling samt vad förskollärare upplever som problematiskt i arbetet med flerspråkiga barn. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet vilket har grundläggande idéer om att språket utvecklas i samspel med andra samt kognitivt i barnets egna tankar. Inom perspektivet utgör språk och handling viktiga delar där talet är en länk och ett redskap mellan språk och handling. Tidigare forskning om flerspråkiga barns språkutveckling visar att förskolor som främjar flerspråkighet ger goda förutsättningar för ett mångkulturellt samhälle samt en flerkulturell identitet hos barnet. Tidigare forskning påvisar även att barn som utvecklar sitt modersmål har lättare för att utveckla ett andraspråk.

Metoden som användes i studien för att kunna besvara frågeställningarna var en self-report. Att använda self-report som metod är ett bra redskap för att få kunskap om respondenternas erfarenheter, upplevelser och tankar kring flerspråkighet. Sammanlagt deltog sju stycken förskollärare i studien.

Resultatet visar att förskollärarna i studien arbetar med att stödja, stimulera och utmana flerspråkiga barn för att utveckla språket. Det framkommer i resultatet att förskollärarna bland annat arbetar med sång, rim och ramsor samt högläsning, boksamtal, bilder och tecken för att utveckla språket hos flerspråkiga barn. I resultatet synliggörs även förskollärarnas betydelsefulla roll som närvarande pedagoger för att stödja, stimulera och utmana flerspråkiga barns språkutveckling. Vidare har resultatet visat att modersmålspedagoger är ett viktigt verktyg för de flerspråkiga barnen för att möjliggöra att de utvecklar sina språk. Resultatet påvisar att förskollärarna upplever att det finns utmaningar i verksamheten som problematiserar arbetet med språkutvecklingen hos flerspråkiga barn.