Syftet med studien: Syftet med studien är att ta reda på om och hur skolkuratorer använder humor i mötet med elever.

Deltagare: Fem skolkuratorer deltog i studien. Åldersspannet var mellan 25–60 år och deltagarna var av båda könen. År inom yrket varierade från 6 månader till 18 år.

Metod: Det är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Empirin bygger på fem transkriberade intervjuer. Deltagarna är slumpmässigt utvalda skolkuratorer med ett minimumkrav på 6 månader i yrket. Empirin analyserades utifrån studiens teorier Intersektionellt perspektiv på maktordningar och Symbolisk interaktionism och de teoretiska begreppen alliansskapande och coping.

Resultat: Resultatet visade att skolkuratorer använde sig av humor som verktyg långt mer än de själva var medvetna om. Som copingverktyg användes det främst för att få elever att slappna av, reducera stress och ångest. Men humorn användes även för att hjälpa elever att skifta perspektiv, som avledare, för att avdramatisera, förlösa och spegla eleven. Som ett allianskapande verktyg användes humorn främst för att skapa en tillåtande och positiv atmosfär. Humorn användes även för att skapa en anknytning till eleven och sågs som ett "socialt klister". Normer inom kontexten sågs som en begränsning för användandet av humor likaså maktobalansen mellan elev och kurator.

Slutsatser: Humor är ett verksamt verktyg för att skapa allians och ett kreativt copingverktyg som det måste talas mer om. Resultatet visar att det finns en okunskap och osäkerhet i att använda humor. En rädsla för att tappa allvaret, skapa missförstånd och såra. Därför behövs det talas mer och humorns funktioner både på utbildningar och arbetsplatser för att höja en medvetenhet. Humor har även en "skyddande" funktion för kuratorn som behöver lyftas.