Uppsatsen är en kvalitativ studie som bygger på fokusgruppsintervjuer med personal på HVB-hem där totalt åtta personer intervjuats. Dessa verksamheter är behandlingsverksamheter där huvuddelen av klienterna utgörs av barn och ungdomar, men det förekommer även vuxna som klienter. Samtliga verksamheter är så kallade utförarverksamheter som arbetar på uppdrag av socialtjänsten. Studien försöker fånga upplevelser hos personal på HVB-hem och upplevelserna av samverkan med socialsekreterare.

Syftet med studien är att belysa och analysera vad som upplevs för god kontra dålig samverkan.

För att svara upp på studiens frågeställningar genomfördes fokusgruppsintervjuer med personal på tre olika HVB-hem i en mindre stad i Västra Götalands län. Frågeställningarna är följande: "Hur upplever utförare på boende att samverkan mellan socialsekreterare och utförare vid in- och utskrivning av klient fungerar?", "Vad upplevs som god kontra dålig samverkan, och vilken betydelse har det?" samt "Hur hanteras de maktaspekter som uppstår i samverkan mellan instanserna?"

Under fokusgruppsmötena var de mest frekvent uppkomna begreppen information och samverkan. Personalen uppger att de ofta känner sig som spindeln i nätet då de har många samverkanspartners att komma överens med och att det finns både hinder som möjligheter i dagens samverkan. Förekommande myndigheter de är i kontakt med är främst socialtjänsten, men även skola, kriminalvård, sjukvård och migrationsverk. För framtida studier rekommenderas att forska kring hur samverkansprojekt ska utformas och om vilka gemensamma mål som ska uppfyllas.

Studiens teoretiska ram är samverkan som teori där vi tagit stöd av bland andra Svensson, Johnsson & Laanemets, Danermark & Kullberg, Lindberg, Westrin samt Hvinden.