Bakgrund: Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi uppmärksammat att matematiklektionerna främst består av enskild algoritmräkning i matematikböckerna. Enligt Skolverket (2011a) ska eleverna under matematiklektionerna få utveckla förmågan att föra och följa matematiska resonemang. Skolverket beskriver olika riktlinjer och mål som läraren ska förhålla sig till i undervisningen, varav ett är att eleverna ska få stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling. I de allmänna råden menar Skolverket (2011b) att undervisning som har visat sig vara ineffektiv är då eleverna själva förväntas göra upptäckter genom enskilt arbete i läroböckerna.

Syfte: Syftet med vår studie är att observera och analysera hur kommunikationen mellan elever och lärare ser ut och vilka typer av frågor som läraren ställer till eleverna under matematikundervisningen.

Metod: För att kunna besvara våra frågeställningar valde vi att använda oss av observation och tidtagning som insamlingsmetoder. Vi valde ut två verksamma lärare i årskurs 2 att observera. De kriterier vi utgick ifrån när vi valde lärare var att de skulle vara utbildade grundskollärare samt besitta yrkeserfarenhet och arbeta på två olika skolor, vilket de två utvalda lärarna gjorde. Vi observerade lärarna vid två tillfällen vardera under deras matematikundervisning.

Resultat: Ur vår forskningsbakgrund fann vi att flera forskare betonade vikten av kommunikationen i matematikundervisning. Under våra observationer kunde vi se hur och vad läraren ställde för typer av frågor och om de öppnade upp för diskussion. Även under observationerna kunde vi, genom tidtagning på elevernas taltid, beräkna hur stor del av undervisningen eleverna fick tala. Resultatet visade att lärarna främst ställde faktabaserade frågor som hämmade eleverna och minskade deras sammanlagda talutrymme.