This study aims to examinehow and what Disney communicate to their target audience, by analyzing the four animated feature films Peter Pan (1953), The Lion King (1994), Pocahontas (1995), and Princess and the Frog (2009). The animated movies have been analyzed through a qualitative method to get a better understanding of how Disney portray their male antagonists through queer coding. Through semiotics, and Peter Dahlgren's approach to analyzing media texts, we have gained a deeper understanding of what Disney is communicating. The study shows that there are many obvious cases of queer coding because of the stereotypically feminine way that the male villains are portrayed. The villains show signs of this femininity through everything from facial features to bodily movements. Through this detailed analysis it has come to our attention, that there is no doubt that the villains are being portrayed in a much more feminine way in comparison to the remaining characters in the movies.

Den här studien syftar till att undersökahur och vad Disney kommunicerar genom de fyra animerade filmerna Peter Pan (1953), Lejonkungen (1994), Pocahontas (1995) och Prinsessan och grodan (2009). Målet har varit att få en djupare förståelse för hur Disney porträtterar sina manliga antagonister utifrån queer coding. I den här studien analyserades filmerna genom en kvalitativ och semiotisk textanalys med hjälp av Peter Dahlgrens metod för att analysera medietexter. Studien visar att det förekommer flera antydningar till queer coding, nämligen stereotypiska porträtteringar av genuskonstruktioner, hos de manliga skurkarna. Vi har analyserat att de signalerar stereotypisk femininitet genom allt från ansiktsdrag till rörelsemönster. Att de manliga antagonisterna porträtteras med tydligt feminina drag, särskilt i jämförelse med övriga karaktärer inom filmerna, är uppenbart.