Studiens syfte är att undersöka och analysera hur biståndshandläggare enligt Socialtjänstlagen (SoL) konkretiserar begreppet skälig levnadsnivå i handling i förhållande till åldersgruppen 18–30 år samt hur biståndshandläggare möjliggör den enskildes inflytande i handläggningsprocessen. Studien utgår från följande frågeställningar: - Vad innefattas i biståndshandläggares tolkningar av Socialtjänstlagens begrepp skälig levnadsnivå? - Hur resonerar biståndshandläggare kring de yngres behov av hjälp? - Vilka möjligheter och begränsningar upplever biståndshandläggare vid bedömning av skälig levnadsnivå utifrån kommunala riktlinjer och kommunens ekonomiska situation? - Hur möjliggör biståndshandläggare de enskildas inflytande i handläggningsprocessen? Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsansats med hjälp av fyra halvstrukturerade intervjuer med biståndshandläggare från två kommuner i Götaland. Vi har använt oss av tre stycken teoretiska utgångspunkter: gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme och brukarinflytande. Genom studien fann vi att skälig levnadsnivå är ett begrepp som kan tolkas på många olika sätt. Vi upptäckte även att det finns olika uppfattningar om de yngres behov av hjälp och att biståndshandläggarna från den ena kommunen upplever att det blir allt vanligare med ansökningar från den yngre åldersgruppen medan biståndshandläggarna från den andra kommunen upplever att det är en åldersgrupp som sällan ansöker om hjälp. Vidare fann vi olika mönster vad gäller biståndshandläggares möjligheter och begränsningar vid bedömning av skälig levnadsnivå. Två av biståndshandläggarna upplever till exempel frihet att kunna gå utanför kommunens riktlinjer medan de andra två är mer styrda av riktlinjerna. Vi fann även att biståndshandläggarna möjliggör de enskildas inflytande i handläggningsprocessen genom att lyssna till deras upplevda behov och livssituation. Samtidigt är de enskildas inflytande kring beslutet begränsat, då biståndshandläggarna måste jämka mellan många olika krav i handläggningsprocessen.