Bakgrund: Högläsning är en viktig del för barn att ta del av. Bortnem (2008) menar att högläsning inte sker så frekvent som det borde göra i skolan. Chambers (2001) och Fast (2015) påpekar att högläsning är viktigt under hela skoltiden men att högläsningen ofta uteblir när barnen själva lärt sig läsa. När vi varit ute på verksamhetsförlagda utbildning har vi sett att det ser väldigt olika ut hur regelbundet högläsning av skönlitterära böcker sker i olika skolor. Därför ville vi ta reda på hur eleverna upplever undervisningen kring högläsning i skolan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och analysera hur elever i årskurs 1–3 upplever undervisningen kring högläsning av skönlitterära böcker. De frågeställningar vi valt ut berör olika aspekter av syftet, hur ofta högläsning sker, hur man arbetar med högläsningsboken samt vad eleverna upplever att de lär sig när de lyssnar på högläsning. Fokus i studien ligger på högläsning men vi kommer även att beröra elevernas individuella läsning. Metod: För att besvara frågeställningarna valde vi att utgå från en kvalitativ metod genom att utföra tolv semistrukturerade parintervjuer med totalt 24 elever, i elva olika klasser, i årskurserna 1–3. Resultat: Resultatet belyser hur eleverna upplever att högläsning av skönlitterära böcker går till i skolan, hur de arbetar med böckerna, vilka effekter att lyssna till högläsning kan bidra till, hur högläsning i hemmet ser ut samt elevernas individuella läsning. Det som framkom i resultatet var att högläsning i de flesta klasser skedde regelbundet. Men något arbete kring högläsningsboken upplevde eleverna inte att det var något som förekom. Det som alla elever var överens om att de lär sig under högläsning är ord. I övrigt var det svårt för eleverna att komma på vad de kan lära sig av högläsningen.