Bakgrund: Under historiens gång har de estetiska uttrycksformerna varit en del av undervisningen i förskolan där uttrycksformerna har varierat och haft olika prioriteringar där musik och sång har fått störst genomslag. Den nuvarande läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016) beskriver att barn ska få möjlighet att ta del av alla uttrycksformer för att möjliggöra sin skapande förmåga och utveckla sin kommunikativa förmåga från tankar och erfarenheter. Den tidigare forskningen som används i denna studie beskriver de estetiska uttrycksformernas betydelse utifrån miljö, verksamhet och lärarroll. Det teoretiska perspektivet som används i studien är sociala och kulturella praktiker utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Syfte: Syftet med studien är att undersöka de estetiska uttrycksformernas tillvaro i förskolans praktik. Vidare är syftet att undersöka hur pedagoger resonerar och diskuterar kring möjliga förutsättningar att utveckla arbetet med estetiken i förskolan. Metod: Studien är en kvalitativ forskning där det empiriska materialet samlats in genom fokusgruppsintervjuer med verksamma förskollärare och barnskötare på fem olika förskolor. Resultat: Resultatet visar att de estetiska uttrycksformerna på förskolorna förekommer olika mycket där sång och musik är dominerande och som undervisas av pedagoger. Bild, drama och dans och rörelse är uttrycksformer som sällan förekommer i förskolan som lärarledd aktivitet. Det är barnen som tar initiativet till dessa uttrycksformer. Vidare visar resultatet de aspekter som pedagoger anser vara svårigheter för att kunna använda de estetiska uttrycksformerna, såsom tid, miljö, material, planering, personalbrist, krav och intresse. Oftast sker de estetiska uttrycksformerna i barns fria lek eller spontant vid enstaka tillfällen av pedagogerna.