Att under en kort tid skapa trygghet och ge omsorg till ett okänt barn som befinner sig i en krissituation är en av de utmaningar som jourfamiljen ställs inför.

Syftet med studien är att beskriva och analysera dilemman som jourhemsföräldrar och familjehemssekreterare/barnutredare identifierar i relation till jourhemsuppdraget och vilken betydelse det kan medföra för att ge förutsättningar för barns anknytningsprocess.

Sex personer, samtliga kvinnor, har deltagit i studien, tre jourhemsmammor, två familjehemssekreterare och en barnutredare. För att få personernas egna beskrivningar kring ämnet har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer använts. För att analysera materialet användes en tematisk analysmetod. De mönster och teman som framkom har analyserats och diskuterats med hjälp av anknytningsteorin, utvecklingsekologin och tidigare forskning inom området.

Resultatet visar på att jourhemsuppdraget är tufft, slitsamt och det kräver snabba beslut trots bristande information kring barnet. Samtidigt upplevs jourhemsuppdraget meningsfullt och viktigt. Jourhemmen efterfrågar handledning och ett utökat stöd från familjehemssekreterare/barnutredare. Det framkom även att jourhemmen efterfrågade uppföljning med familjehemssekreterare/barnutredare efter avslutat uppdrag. Familjehemssekreterare/barnutredare gör mycket men är medvetna om att de borde göra mer för sina jourhem. Resultatet visar även på jourhemmens svåra balansgång att knyta an lagom för att sedan kunna släppa barnet vidare.

För att främja en trygg anknytning behöver jourhemmen få de förutsättningar som behövs. Dessa kan skapas genom god samverkan med familjehemssekreterare/barnutredare i form av, handledning, information, utbildning och regelbundet stöd under hela uppdraget.