Många i Sverige lever utan bostad av olika skäl och antalet hemlösa har ökat. Schablonbilden av hemlösa är att de missbrukande män, men de som befinner sig i hemlöshet är inte en homogen grupp. För kvinnor är en av de stora orsakerna till hemlöshet våld i nära relation. Mitt syfte med arbetet är att få en bild av tidigare hemlösa genom att höra deras berättelser. Min frågeställning har varit att få deras subjektiva bild av hur de upplevde tiden innan, under och efter hemlösheten. För att analysera informanternas berättelser och få en djupare förståelse för deras situation och upplevelser av dem har jag valt fyra teoretiska ansatser. Teorin om stigma, socialkonstruktivism/ socialkonstruktionism, narrativ teori och exitteorin. Teorin om stigma behandlar omgivningens syn på individer i svårigheter, vilken kan appliceras på informanternas tid i och efter hemlöshet. Teorierna om socialkonstruktivism och socialkonstruktionism förklarar hur individer påverkas av sin omgivning och hur omgivningen konstruerar bilden av individen inom en grupp. Exitteorin behandlar rollbyten; att gå från en roll till en annan och ändrar riktning på livet. Den narrativa teorin baseras på den narrativa metoden, vilken också är den jag kommer använda som metod. Den narrativa teorin handlar om berättelser; om hur vi söker mening och identitet genom våra livsberättelser. Jag har i mitt arbete valt en kvalitativ metod där jag gjort fyra semistrukturerade intervjuer med lika många informanter som tidigare befunnit sig i hemlöshet. Jag har, som redan nämnts, utgått från den narrativa metoden där informanterna tillåts ge liv åt sin berättelse. För att bearbeta och analysera intervjuerna har jag kodat dem utifrån teman (livet före, under och efter hemlösheten) och de teoretiska ansatserna. Tre av mina informanter var kvinnor och en av dem var man. Gemensamt för kvinnorna var att de hamnat i hemlöshet direkt eller indirekt på grund av våldsamma partners. Då de lämnat eller lämnats av partnern hamnade de i hemlöshet. Mannen hamnade i hemlöshet på grund av en brand i hans lägenhet som skedde till följd av hans missbruk. Gemensamt för dem alla var att det sociala skyddsnätet brast och att samhället inte kunde hjälpa dem med permanent bostad och de fick istället klara sig själva. I två av informanternas fall kunde socialtjänsten efter en längre tid bistå dem med bostäder, de andra två informanterna fick själva lösa sin bostadssituation. Informanterna har alla gett uttryck att de kommit till insikt att deras situation var tvungen att förändras, innan eller under hemlösheten, och dessa insikter kan bäst förklaras utifrån exitteorin. Samtliga informanterna menade också att de upptäckt en styrka hos sig själva under sina prövningar och att de inte känt sig stigmatiserade. Utifrån deras berättelser visar dock min studie att de faktiskt blivit stigmatiserade av socialtjänsten, den instans som borde stöttat dem. Då min studie har ett för litet urval kan jag inte dra några generella slutsatser. Att det sociala skyddsnätet brister i individuella fall står dock klart. Orsaken till att informanterna blivit stigmatiserade av just socialtjänsten behöver undersökas mer innan jag kan uttala mig mer generellt, men en förklaring kan vara de medel- och överklassideal som styr myndigheter och där avvikare förväntas anpassa sig för att passa in i det rådande systemet.