Bakgrund: Förskolan har sedan långt tillbaka haft uppdrag att vidga barns spåkliga kunkaper och kommunikation. Läroplanen formulerar flera strävansmål för förskolans verksamhet som innefattar förmågan att lära barnen exempelvis att lyssna, berätta, reflektera och försöka förstå andras perspektiv. Det innebär även målen kring att stärka kunskaper genom att utveckla intresse för skriftspåk, förståelse för symboler och kommunikativa funktioner (Skolverket, 2016). Högläsning och aktiviteter kring läsningen som boksamtal och estetiska uttrycksformer har visat sig vara gynsamma för barns kommunikativa utveckling som exempelvis ordkunksap och förståelse för sin egna livsvärld men även andras.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur pedagogerna använder högläsning i förskolans, verksamhet men också ifall lässituationerna organiseras eller sker spontant. Hur formar pedagogerna bokmiljön och vilka förutsättningar skapas i sin tur för barnen gällande bokintresse och läslust. Studien undersöker även den mängd böcker vuxna läser för barn.

Metod: Genomförandet av studien tar sin utgångpunkt i en kvalitativ ansats, genom enskilda strukturerade intervjuer samt icke-deltagande strukturerade observationer.

Resultat: Resultatet visar på att pedagogerna i förskolan ser det sociala samspelet och gemenskapen i högläsningen som en av de viktigaste delarna. Det visar sig även att pedagogerna inte lägger någon tid på förberedelser i högläsningen, utan läser oftast de böcker som dem redan kan och känner igen. Det framgår av resultatet att pedagogerna anser bokmiljön vara en viktig del för barns språkutveckling, däremot arbetas det olika med utformningen av miljön.