Denna studie utgår från de ökade krav på relevant utbildning som idag ställs på behandlande personal på HVB-hem. Enligt Inspektionen för vård och omsorg saknar cirka hälften av alla anställda på HVB-hem adekvat utbildning. Med detta som utgångspunkt skapades intresset att ur ett sociokulturellt perspektiv studera hur olika typer av tidigare lärande upplevs av behandlande personal på ett HVB-hem ha bidragit till deras upplevda kompetens. Samt hur deras olika typer av tidigare lärande kan bidra till ett personligt och kollektivt lärande i personalgruppen.

Fem intervjuer har genomförts med behandlande personal på ett HVB-hem. Tre av fem respondenter har relevant utbildning, en har god man samt familjehemsutbildning och den sista respondenten har ingen relevant utbildning. Respondenterna har tre till tio års erfarenhet av socialt arbete. Datainsamlingen genomfördes via fem semistrukturerade intervjuer som transkriberades och kodades för att hitta centrala teman i det som sagts av respondenterna.

Vår analys visar på att mycket av den kompetens som respondenterna upplever sig besitta huvudsakligen kan kopplas till tidigare praktiskt lärande från arbete och kollegor men också personliga erfarenheter. Det teoretiska lärandet upplever våra respondenter till störst del vara viktigt för den kunskap de besitter kring lagar och riktlinjer relevanta för arbete inom HVB-hem. Analysen visar vidare på att upplevd kompetens inom ett område inte nödvändigtvis behöver vara tillräcklig och att det teoretiska lärandet kan anses vara viktigare i behandlingsarbetet än vad våra respondenter ger uttryck för.

Slutsatsen av vår studie är att ur ett sociokulturellt perspektiv kan olika typer av tidigare lärande inom personalgruppen på ett HVB-hem anses vara en resurs i behandlingsarbetet och för det kollektiva lärandet.