I nätverk där driftsäkerhet är avgörande behövs redundans. För att loopar [10] inte ska uppstå används olika protokoll för att förhindra detta.

I den här rapporten ställs Rapid Spanning-Tree Protocol och Flex Links mot varandra. Det som jämförs är hur de fungerar, konvergenstider mellan protokollen och om det finns något som fördröjer dem.

Mätningarna visar att switcharna väntar ut någon form av timer innan den betraktar en länk som nere när den fysiskt bryts. Däremot om interfacet på switchen stängs ned finns ingen fördröjning. Resultaten visar också att Rapid Spanning-Tree kan vara snabbare än Flex Links om länkavbrottet sker nära en blockerad port, i annat fall har Flex Links snabbare konvergenstid. Dock kan Flex Links inte se länkavbrott bortom sina egna länkar, vilket be-gränsar dess användningsområde.

In networks where network connectivity is crucial, redundancy is needed. To prevent loops [10] from happening, a number of different protocols are used.

In this report, Rapid Spanning-Tree Protocol and Flex Links are compared. The purpose is to investigate how the protocol works, the convergence time between the protocols, and if there is some kind of delay from the switch.

The measurements show that the switches are waiting for some kind of timer before it con-siders a link down after it is physically unplugged. However, if the interface on the switch is shutdown, there is no delay. The results also show that Rapid Spanning Tree can be faster than Flex Links if the link interruption occurs close to a blocked port, otherwise Flex Links converge faster. However, Flex Links cannot see link interruptions beyond its own links, which limiting its area of use.