En VPN är ett nätverk som innehåller klienter och andra slags enheter som är lokaliserade på skilda platser, VPN:er gör det möjligt för klienter och system att kommunicera med varann oavsett geografisk plats. Förr i tiden var WAN tekniker som ATM och Frame Relay vanligt förekommande i ett ISP nätverk för att ha möjlighet att erbjuda sina kunder en internetanslutning. I dagens moderna nätverk används nya tekniker för att på ett framförallt snabbare och mer effektivt sätt erbjuda kunder konnektivitet. MPLS är den mest förekommande WAN tekniken som nyttjas hos en ISP idag, MPLS används i kombination med andra tekniker som OSPF, BGP och VPN för att binda samman flera nätverk. När dessa tekniker kombineras, kallas WAN teknologin för en MPLS lager 3 VPN. Trots att konnektivitet erbjuds och fungerar utmärkt med hjälp av en lager 3 VPN, har efterfrågan ökat om att kunna länka ihop LAN och det är endast möjligt med hjälp utav en lager 2 VPN. En lager 2 VPN kan transportera flera VLAN samt sända andra typer av lager 2 information mellan en kunds geografiskt spridda kontor. För att ha möjlighet att uppnå transportering av VLAN och en förlängning av lager 2 domänen, har ISP:n behov av att implementera lager 2 tekniker som EoMPLS och Q-in-Q.

ISP:n behöver anpassa sitt nätverk efter nya tekniker som planeras att implementeras, en faktor spelar oerhört mycket roll i det här sammanhanget och det är skalbarhet. Skalbarhet måste idag räknas med innan en ny teknik introduceras i ett nätverk och kan enkelt förbises.

Målet med den här studien är att undersöka skalbarheten hos två lager 2 VPN tekniker, EoMPLS och Q-in-Q. Vi implementerar teknikerna var för sig i varsin topologi och undersöker RAM nyttjandet, overhead skillnader mellan teknologierna samt mängd konfiguration som behövs för att få en funktionell lager 2 förbindelse mellan kunder. PE switcharna är ISP nätverkets nyckel till att få en fungerande lager 2 VPN, därför är de objekten som analyseras i den här studien.