Bakgrund: Ämnesspråk är ett aktuellt ämne inom skolans verksamhet. Till skillnad från vardagsspråk där konkreta handlingar och upplevelser är viktiga används ämnesspråk med syfte att förklara olika abstrakta fenomen och förbättra begreppsförståelse. Svensklärare arbetar kontinuerligt med att ge elever möjlighet att öka sina ämneskunskaper genom att använda olika strategier. Ämnesspråk är nyckeln till att utveckla kunskaper i skolan vilket handlar om att uttrycka, tolka, förstå samt använda begrepp och fakta såväl i tal som i skrift. 

Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka och jämföra svensklärares och elevers uppfattningar om och attityder till svenskämnets ämnesspråk. Vi ska också undersöka vad svensklärare respektive elever anser om nyttan av ämnesspråket i svenskan.

Metod: Metoden som vi har använt i studien är halvstrukturerade gruppintervjuer: en med svensklärare och två med gymnasieelever baserad på en del av Bernsteins utbildningssociologiska teori som gäller horisontell- och vertikal diskurs.

Resultat: Analysen av lärarnas och elevernas uppfattningar om ämnesspråk visar att elevernas ämnesspråkbruk utvecklas från kursstart till kursslut eftersom samtliga svarspersoner anser att eleverna använder mer begrepp i slutet av kursen än i början. Vi tolkar deras uppfattningar om ämnesspråk som att elevernas språkbruk utvecklas från den horisontella till den vertikala diskursen. Flertalet elever tenderar att använda ämnesspråk mer vid interaktion med lärare och när det är betygsgrundande uppgifter i svenska än vid diskussioner och övningstillfällen. Lärarna behärskar ämnesspråket och kan röra sig inom den vertikala diskursen men de växlar mellan de horisontella och vertikala diskurserna för att anpassa sitt språk till lärandesituation och elevernas nivå.