Bakgrund: Pedofili är en diagnos enligt DSM-5. Det förekommer bland både kvinnor och män men är vanligast bland män. Det finns olika psykologiska och sociala kännetecken som ofta förekommer hos individer med pedofili. Många av dessa individer lider av sin sexuella störning och detta är något som borde uppmärksammas inom vården.

Syfte: Syftet var att beskriva specifika faktorer som kan leda till att en individ utvecklar pedofili.

Metod: Denna uppsats är en litteraturöversikt med analysmetoden "simplifierat tillvägagångssätt". Litteratursökningen gjordes i databaserna "ProQuest - Advanced Search" och "Cinahl with full text". Urvalet bestod av nio kvantitativa studier och en studie med mixad metod.

Resultat: Resultatet delades in i fyra teman: Traumatiska-, Sociala-, Psykologiska- och Biologiska faktorer. Det finns evidens som visar på ett samband mellan att ha blivit sexuellt utnyttjad som barn och att som vuxen själv begå sexuella övergrepp mot barn. Individer med pedofili har ofta relationssvårigheter, isolerar sig och känner ensamhet. Det förekommer ofta psykiatriska diagnoser och uppförandestörning i barndomen. Majoriteten av individer med pedofili har högre IQ och färre psykopatiska drag än andra brottslingar. Det finns en genetisk överförbarhet för pedofili och en lägre volym av vit hjärnsubstans hos dessa individer.

Konklusion: Vi har funnit flera olika specifika faktorer som kan kopplas till varför en individ utvecklar pedofili. Kunskapen om dessa specifika faktorer kan bidra till en ökad förståelse för individer med pedofili inom människovårdande verksamheter vad gäller traumatiska-, sociala-, psykologiska- och biologiska erfarenheter och funktioner. Kunskapen kan även bidra till en kvalitetsutveckling av behandling och terapi för individer med pedofili.