Tidigare forskning om skolfrånvaro har till stor del behandlat fenomenet ur medicinskt och psykologiskt perspektiv, men studier ur såväl socialt, rättsligt som pedagogisk perspektiv förekommer också. Syftet med den här studien var att undersöka ungdomars erfarenheter av skolfrånvaro och de aktiva handlingar som bidrar till att skolfrånvaro uppkommer och vidmakthålls. Studien är kvalitativ med socialkonstruktivistisk utgångspunkt. Grounded theory användes för produktion och analys av data. Sju semi-strukturerade intervjuer genomfördes med ungdomar/unga vuxna med tidigare erfarenheter av skolfrånvaro. Data analyserades utifrån socialkonstruktivistisk teori samt relationell pedagogik. Resultatet visade att deltagarna i studien hade långvariga upplevelser av skolmisslyckanden och vantrivsel i skolan. De upplevde sig osynliggjorda av vuxna i skolan och flera hade också en besvärlig hemsituation. Ungdomarna beskrev sig ha haft små möjligheter att kunna påverka sin situation. Vidare visade resultatet att ungdomarna använde olika slags strategier för att kunna hantera sin situation, exempelvis sätt att undvika en negativ skolsituation, hantera föräldrars försök att få iväg dem till skolan eller få makt över sig själv och andra. De ungdomar som återfått en fungerande skolgång betonade vikten av stöd från vuxna som såg och bekräftade dem, och fungerande relationer med jämnåriga.