Tidigare forskning kring uteverksamhet visar att uteverksamheten kan bidra till utvecklingen av bland annat motoriken, fantasin och de sociala förmågorna hos barn. Att vistas i utomhusmiljön erbjuder autentiska upplevelser och reella kunskaper som tack vare ett samarbete av flera sinnen befäster kunskapen i kroppen på ett djupare plan jämfört med en teoretisk kunskap. Att vara ute anges också vara hälsofrämjande ur fler aspekter, både för den fysiska och psykiska hälsans skull. Tidigare forskning anger även hur användandet av utomhusmiljön ofta är beroende av pedagogernas inställning till att vara utomhus.   Föreliggande arbete är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter kring uteverksamheten samt att kartlägga de eventuella faktorer som påverkar arrangerandet av uteverksamheten. Metoden som använts i studien är semistrukturerade intervjuer med totalt åtta dagligt verksamma pedagoger i förskolan.  Studiens resultat visar att hälsan genom frisk luft är den största anledningen till den dagliga uteverksamheten. Men även att uteverksamhet är lika viktig som den verksamhet som sker inomhus, då det anges att utomhus bidrar till lärande på många olika sätt. Ett autentiskt lärande ses som mycket fördelaktigt utomhus och är en del av lärandet. Motorik uppges även vara ett lärande som till stor fördel erfars utomhus. Av den uteverksamheten som sker uppges den inte vara i syfte att träna motorik utan den blir som en positiv följd av de aktiviteter som sker ute. Detta har visat sig bero på olika ramfaktorer som styr för hur verksamheten planeras.