Bakgrund: Svensk skola har under en längre tid haft svårigheter att väcka elevers intresse för religionsundervisning. 1992 genomförde skolverket en utvärdering av grundskolan, där ett stort antal elever fann religionsundervisningen tråkig på grund av läroboksstyrning och ansåg att det gavs få möjligheter till diskussion. 2003 utvärderades ämnet igen varpå resultaten var bättre, men ämnet uppfattades fortfarande som tråkigt. Snart 15 år senare undersöker vi ett antal elevers konstruktioner kring religionsämnet, då få studier kring detta har gjorts sedan dess.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur mellanstadieelever konstruerar religion som skolämne. Varför vi har valt att undersöka detta är på grund av den negativa uppfattning som elever har haft om ämnet under en längre tid. Ju mer kunskap vi kan få i hur elever konstruerar ämnet och vilka problem som finns, desto lättare blir det att förstå vilka ändringar som behöver göras för att öka elevernas intresse och på sikt deras kunskaper i ämnet.  Metod: Vi har intervjuat ett antal mellanstadieelever genom fokusgruppsintervjuer. Intervjuerna har spelats in och transkriberats. Därigenom har vi använt ett socialkonstruktivistiskt perspektiv för att finna konstruktioner. Resultaten har diskuterats med hjälp av teori och bakgrundsforskning.    Resultat: Genom fokusgruppsintervjuer fann vi tre konstruktioner: Varför religionsundervisning? där ett stort antal elever uttryckte oförståelse för varför religionskunskap finns i skolan. Förståelse för varandra, där ett antal elever menade på att kunskap om religioner ökar förståelsen för andras livshållning. Ett tråkigt ämne, där flera elever uttryckte att religionsundervisning är det tråkigaste ämnet för att de är passiva i undervisningen och att det är för läroboksstyrt.