Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan spelmekanisk interaktion i ett digitalt spel och spelarens narrativa varseblivning, och därigenom huruvida en och samma digitala spelsekvens upplevs som tematiskt och narrativt annorlunda baserat på tillgängliga interaktionshandlingar och deras mått av granularitet. Genom att i ett användartest låta två grupper av deltagare uppleva och utvärdera spelsekvenser med olika grader av granularitet i sin kärnmekanik, har vi fått ta del av deltagarnas självreflektiva upplevelse genom efterföljande intervjuer. Resultatet av detta visar på ett samband mellan interaktionsfasens granularitet och den subjektiva varseblivningen och narrativa förståelsen för spelsekvensen. När spelaren erbjuds mekaniska förutsättningar för att kunna kika in genom en dörr innan de öppnar den helt och hållet så förändras dennes uppfattning om relationen mellan spelarkaraktären och platsen på ett sätt som färgar den genomgående förståelsen för hela scenariot. Vi drar härigenom slutsatsen att ramarna för spelmekanisk interaktion i ett digitalt spel är en stark semiotisk informationsbärare och att möjligheterna till utökad användning av genomarbetad granularitet i spel öppnar dörren till nya berättartekniska möjligheter i interaktiva upplevelser. Forskning kring berättartekniska aspekter av spelmekanik är idag mycket begränsad och vi ser att denna studie kan ligga till grund för vidare och djupare forskning inom ämnet.

The purpose of this study was to investigate the connection between mechanical interaction in a digital game and the narrative perception of the player, and thereby whether one and the same digital game sequence is perceived as thematically and narratively different based on available interactions and their degree of granularity. By executing a user test and allowing two groups of participants to experience and evaluate a game sequence with different degrees of granularity in their core mechanics, we have aquired the self-reflective experiences of the participants through subsequent interviews. The result of this shows a correlation between the granularity of the interaction phase and the subjective perception and narrative understanding of the digital game sequence. When the player is offered mechanical conditions that enables peeking through a door before opening it, the participant's perception of the relation between player character and location changes in a way that colors the overall understanding of the scenario. The study reaches the conclusion that game mechanical interaction in a digital game is a strong semiotic information carrier and that the possibilites of extended use of thorough granularity in games creates new narrative possiblites in interactive experiences. Research on narrative aspects of game mechanics are currently very limited and we see this study as part of a foundation for further and more extensive research within the field.