Bakgrund: I Sverige finns det många barn som av olika skäl inte kan bo hemma hos sina föräldrar utan istället är placerade i dygnsvård. Det kan vara på en HVB institution men också i familjehem. Familjehemsvården är den vanligaste placeringsformen i Sverige. Ett familjehem är en vanlig familj med ett extra stort hjärta som ömmar för barn som har det svårt. I dessa vanliga familjer kan det också finnas biologiska barn som ska dela sina föräldrar med de barn som flyttar till familjehemmet. Fosterbarnen har ofta varit med om jobbiga saker som de behöver hjälp med att hantera. När ett barn placeras i ett familjehem påverkas hela familjen av detta och det är nya rutiner och strukturer som behöver komma till för att vardagen ska fungera för den nya familjen. De biologiska barnen har sällan fått vara med och bestämma om de vill att det ska flytta in ett barn som varit med om mycket olika erfarenheter i deras hem. De placerade barnen är i stort behov av omsorg och engagemang från familjehemsföräldrarna, denna tid får de biologiska barnen dela med sig av.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur det är att som biologiskt barn växa upp med familjehemsplacerade barn och hur det har påverkat deras liv idag. Metod: Då syftet med studien är att söka ökad kunskap och förståelse för hur det är att som biologiskt barn växa upp med fostersyskon är har en kvalitativ metod med halvstrukturerad intervjumetod använts. Resultat: De resultat som kom fram i studien är att de biologiska barnen har övervägande positiva upplevelser och erfarenheter av att växa upp tillsammans med familjehemsplacerade barn. Att de har blivit stärkta av familjens engagemang och viljan till att ta hand om andra är tydligt. De upplever att de har fått en ökad förståelse och empati för andra. Det framkommer att det är viktigt att de biologiska barnen inte glöms bort utan får uppmärksamhet av sina föräldrar. Det är viktigt att alla i familjen är delaktiga i familjens beslut att bli familjehem och önskemål kring att bli lyssnad på av socialtjänsten.