Demens är en samlingsdiagnos som orsakas av skador på hjärnan som inte är en del av det friska åldrandet. Demenssjukdom kan yttra sig på många olika sätt, delvis beroende på vilken del av hjärnan som drabbats eller skadats. Demens är en sjukdom som blir vanligare och som främst drabbar äldre individer. Minnessvikt är ett vanligt symtom vid demens, andra symtom kan vara; svårigheter att planera, oförmåga att orientera sig i tid och rum, vandringsbeteenden, oro, koncentrationssvårigheter, rop, skrik, aggression och kommunikationssvårigheter till följd av ett minskat tal och talförståelse. Demens är en degenerativ sjukdom vilket innebär att sjukdomens symtom förvärras med tiden, vilket leder till att personen inte längre kan bo hemma utan tillsyn utan flyttas till ett boende med personal tillgänglig dygnet runt. Isolering och ensamhet är de vanligaste orsakerna till depression hos äldre. Det är inte ovanligt att äldre med en demenssjukdom även drabbas av depression. Att använda hund i vården har förekommit sedan slutet på 1800-talet, men har till följd av forskning och öppenhet kring hundens påverkan på människans välmående fått andra användningsområden. Tidigare forskning har visat att hund kan ha en positiv effekt inom vården genom att exempelvis öka sociala och verbala interaktioner, stimulera hjärnan och hunden möjliggör en relation som är kravlös och utan dömande. Den här studien visar att hunden kan öka välmående, minska depressiva symtom och minska känslan av ensamhet. Det skulle kunna innebära att hund inom vården kan främja hälsa och bevara det friska hos patienten en längre tid, trots att de drabbats av en sjukdom som i dagsläget inte går att bota. Slutsatsen av den här studien visar att hund inom demensvården kan bidra till ett ökat välmående hos en del patienter.

Background: The dog has since the 18th century been important for the development of the human being and could perhaps be of more help in the care of elderly with dementia. Previous studies show a positive impact on elderly people with dementia associated with animal assisted therapy and animal assisted activity. Aim: The aim of this study was to describe how patients diagnosed with dementia´s react when they meet a therapy dog.  Method: This study was designed as a literature review based on nine scientific articles. A content analysis was performed, resulting in two themes and five subthemes.  Results: The therapy dog had a positive impact on the patient's physical and mental state as well as the participation in social interactions. The meeting with the therapy dog also enhanced the patient's own perception of wellbeing, the patients sleeping habits and reduced symptoms of depression. Conclusion: The therapy dog could be used in addition to best practice nursing and health care in dementia to enhance the quality of daily life for the person suffering from dementia.