I Sverige drabbas cirka 10 000 personer av hjärtstopp årligen, varav 500 överlever. Den vanligaste orsaken till ett hjärtstopp är hjärtinfarkt. Hjärtat drabbas då av syrebrist vilket leder till att hjärtat börjar flimra och tillslut stannar. Hjärt- och lungräddning(HLR) är en akut åtgärd som måste påbörjas snarast då överlevnadschansen minskar med 10% per minut. En litteraturstudie baserad enligt Fribergs modell att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning användes. Detta innebär att åtta vetenskapligt skrivna artiklar granskas och sammanställs till ett nytt resultat. Resultatet presenteras i två olika teman samt fyra subteman. Att överleva ett hjärtstopp kan bidra till posttraumatiskt stressyndrom samt en ständig känsla av ångest och rädsla. Livet efter ett hjärtstopp består även fysiska begränsningar samt olika emotionella aspekter som sätter prägel på livet. Behovet av sociala relationer stort och att få prata med någon som överlevt ett hjärtstopp efterfrågades. Ett flertal patienter kände sig försummade av vården då kontinuerlig kontakt inte förekom.
Background: In Sweden, approximately 10 000 people are annually subjected to a cardiac arrest, of which a proximately 500 survive. When one is subjected to a cardiac arrest it gives a feeling of bewilderment where the feeling of context and connection might disappear. Aim: To highlight the experience of surviving a cardiac arrest. Method: A systematic literature study utilizing eight articles with a qualitative approach concluded to the results. The research was made in two databases; Chinal and Pubmed. Results: Many experience a change physical activity and the majority were affected by unease and anxiety. Furthermore, the results showed that patients experienced an affect on their social relationships and they expressed the need to share their experienced with other people. Conclusion: Cardiac arrest led to patients assessing life differently after the incident. Many experienced that it was very valuable to share their experiences with others. The research suggests that the nursing unit did not give patients the support that they felt they needed.