Arbetet är en kvalitativ studie som syftar till att ta reda på förskollärares syn på högläsning och vilka olika lässtrategier förskollärare använder sig av samt hur dessa synliggörs i förskolans praktik.

Studien har sin utgångpunkt i det sociokulturella perspektivet. Inom det sociokulturella perspektivet sker lärande och utveckling genom samspel och genom deltagande i sociala praktiker där språk och kommunikation har centrala funktioner för att möjliggöra för lärande. Tidigare forskning om högläsning påvisar att högläsningen är en aktivitet som kan bidra till utveckling av barns språkförståelse, kommunikationsförmåga och kognitiva kompetens. Tidigare forskning visar även att lärarens användning av olika lässtrategier påverkar barns möjlighet till utveckling och lärande under högläsningsaktiviteten.

Den metod som användes för att besvara studiens frågeställningar var semi-strukturerade intervjuer och icke-deltagande observationer med sammanlagt tio förskollärare.

Studiens resultat visar att lärarna har flera syften med att högläsa för barn. Högläsning används som en strategi för att utveckla barns språkliga kompetenser samt för att introducera barn i bok- och läskulturen. Högläsning används också som en form av avkoppling där det ställs olika krav på barn. I resultatet synliggörs att litteraturval sker på olika vis där både barn och lärare är delaktiga i valet av högläsningsbok. Vidare har det framkommit att lärare använder sig av olika högläsningsstrategier som de är olika medvetna om att de använder. De flesta av lärarna använder någon form av högläsningsstrategi som de har teoretisk kunskap om och som de kan verbalisera men som de inte anpassar efter barngruppens behov. Hälften av lärarna använder även någon form av högläsningsstrategi som de har anpassat utefter barngruppens behov men som de inte kan verbalisera. Det förekommer även en lärare som både har teoretisk kunskap för användning av en högläsningsstrategi samt anpassar denna strategi efter sin barngrupps språkliga behov och även verbaliserar detta.