Goodwill är en tillgång som inte kan ge upphov till kassaflöden oberoende av andra tillgångar vilket leder till en del problematik vid nedskrivningsprövning av goodwill. Standarden IAS 36 som IASB gett ut redogör för när nedskrivningsprövning måste göras, hur värderingen av tillgången ska gå till och hur redovisningen av nedskrivningen ska hanteras. Grundregeln vid en nedskrivningsprövning av goodwill är att i de fall tillgångens redovisade värde överstiger återvinningsvärdet måste en nedskrivning av tillgångens värde ske. Återvinningsvärdet är det lägsta av nyttjandevärdet eller verkligt värde minus försäljningskostnader. En av de viktigaste variablerna vid beräkning av nyttjandevärdet är diskonteringsräntan. I och med att standarder som IASB ger ut är principbaserad ger det ett visst utrymme för företag att göra egna subjektiva bedömningar vid bestämmandet av diskonteringsräntan. På grund av problematiken vid nedskrivningsprövning av goodwill och den osäkerhet subjektiva bedömningar vid val av diskonteringsränta ger upphov till, var det intressant att undersöka diskonteringsräntan och dess ingående variabler. Samt hur valet av dessa påverkar redovisning av goodwill. Studiens syfte har varit att få kunskap om hur svenska bolag som följer IFRS väljer att presentera valet av diskonteringsränta vid nedskrivning av goodwill och få en förståelse kring problematiken med subjektiva bedömningar och implementeringen av IAS 36 i företags finansiella rapporter. Studien baserades på en kvalitativ undersökningsansats där datainsamling av empiriskt material bestod av primärkällor i form av årsredovisningar. Ett urval av 57 årsredovisningar utgivna av svenska noterade bolag som redovisade goodwill år 2015 granskades. De kvalitativa tolkningarna sammanställdes i tabeller för att kunna upptäcka potentiella skillnader och likheter mellan den information de granskade företagen väljer att ge ut. Undersökningens resultat visade att det finns en viss variation kring vilken information företagen upplyser om beträffande diskonteringsräntan vid nedskrivning av goodwill. Vad gäller de tvingande upplysningarna som IAS 36 ger vägledning om var en stor brist att flera av bolagen valt att inte anpassa diskonteringsräntan till de kassagenererande enheternas varierande risker. Vi kunde emellertid utläsa ett visst mönster att av de företag med högre börsvärde var det fler som valt att ta hänsyn till de olika kassagenererande enheternas varierande risker vid fastställande av diskonteringsräntan. Av de granskade bolagen var det 84 procent som lämnade frivilliga upplysningar i sin årsredovisning, innehållet i dessa varierade något men vi kunde se stora likheter i att många redogjorde för hur de kommit fram till diskonteringsräntan och att majoriteten av företagen använt sig av beräkningsmetoden WACC.

Goodwill is an asset which can´t generate cash flows regardless of other assets which leads to some problems with impairment testing of goodwill. The standard IAS 36 describes when impairment testing must be done, how to valuate the asset and how the accounting for the impairment is to be dealt with. The basic rule for an impairment test of goodwill is that, in cases where the asset's reported value exceeds the recoverable value, an impairment of the asset must be done. The recoverable value is the lower of value in use or fair value less selling costs. One of the most important variables when calculating the value in use is the discount rate. As standards issued by the IASB are principle based, it gives a certain scope for companies to make their own subjective assessments when determining the discount rate. Because of the problems with impairment testing of goodwill and the uncertainty of subjective assessments when deciding a discount rate, it becomes interesting to examine the discount rate and its variables to discover how the choices of different factors may affect the accounting of goodwill. The purpose of the study has therefore been to acquire knowledge of how Swedish companies complying with IFRS choose to present the choice of the discount rate when it comes to impairment of goodwill, and after completion of the study receive greater knowledge and understanding of the issues with subjective assessments and the implementation of IAS 36 in corporate financial reports. This study was based on a qualitative research effort where data collection of empirical material consisted of primary sources in the form of annual reports. A selection of 57 annual reports published by Swedish listed companies that reported goodwill in 2015 were reviewed. The qualitative interpretations were compiled in tables in order to discover potential differences and similarities between the information the audited companies choose to disclose regarding the discount rate upon goodwill impairment. The results of the study showed that there is some variation regarding what information companies indicate about the discount rate when it comes to impairment of goodwill. Regarding the mandatory disclosure provided by IAS 36, the main lack was that several of the companies did not choose to adjust the discount rate to the varying risks of the cash generating units, this shortcoming was proved to be continuous for the three studied segments. However, we were able to discover that the companies with higher market capitalization and stock value were more willing to take into account the varying risks of the various cash-generating units when determining the discount rate. Of the audited companies, 84 percent reported voluntary disclosures in their annual report. We could see similarities that many companies voluntarily reported on how they came up with the discount rate and that most of them used the calculation method WACC.