Enligt lag har renskötare i Sverige rätt att bedriva rennäring på mark som de själva inte äger. Beträffande mark som ägs, eller som tidigare ägts, av staten är rättigheterna mer långtgående och renskötarna får där exempelvis avverka skog för att tillgodogöra sig både virke och bränsle som behövs för rennäringen. När staten säljer mark till enskilda ska Lantmäteriet sedan 30 juni 1992 skriva in en notering i fastighetsregistret för att upplysa om att utökad renskötselrätt föreligger. Studien är en uppföljning av hur denna upplysning hanterats vid förrättningar gjorda i Arvidsjaur, Gällivare och Vilhelmina kommun mellan år 1992 och 2017. Genom att i fastighetsregistret leta reda på och granska utdrag för de fastigheter som staten överfört mark till ämnar studien ge en bild av hur inskrivningsarbetet skötts. Försäljning av statlig mark har främst skett genom det statligt ägda Sveaskog AB. Det härleder ett naturligt urval i form av de marköverföringar som skett från fastigheter ägda av bolaget. Fastigheterna som i sin tur erhållit statlig mark kategoriseras efter om de har inskriven uppgift om utökad renskötselrätt samt efter vem som är lagfaren ägare till fastigheten. Detta avgör om hanteringen har utförts korrekt eller inte. I Gällivare har inskrivning av uppgiften felaktigt uteblivit vid 65 % av tillfällena och inte heller i Arvidsjaur eller Vilhelmina har arbetet utförts korrekt. Resultatet ger också en inblick i förrättningslantmätarnas arbetsrutiner kring hantering av uppgiften. Resultatet visar att de har utvecklat en arbetsmetodik som går längre än vad Lantmäteriets handledande dokument anger. Detta är en av de företeelser som analyseras i studiens resultatanalys- och diskussionsavsnitt. Studien belyser bakomliggande faktorer till varför uppgift om utökad renskötsel kan ha uteblivit. Diskussion förs kring upplysningens tydlighet gentemot fastighetsägare samt hur uppgiften kan omformuleras och förtydligas så att alla ges möjlighet att förstå dess innebörd. De slutsatser som dras är att arbetet sköts olika bra på de respektive orterna, att förrättningslantmätarnas arbetsrutiner bör förtydligas eller införlivas i Lantmäteriets handledning och att lagstiftningen bör ifrågasättas då vi anser att den i vissa hänseenden inte överensstämmer med upplysningens syfte. Studiens konkreta förslag till förändring påvisar hur en tydlig och konsekvent redovisning kan uppnås i framtiden.  

Reindeer keepers in Sweden have the right to pursue reindeer husbandry on land that they do not own. That is governed by law. The rights are more extensive regarding land that is now, or formerly was, owned by the Swedish state. The reindeer keepers may for example cut down trees in order to collect wood and fuel needed for their business. Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) shall since 30 June 1992 insert a comment in the real property register to inform about the existence of the extensive right of reindeer keeping, actuated when the state sells land to a private owner. The main focus of the study is to investigate how Lantmäteriet has handled the insertion of such information in Arvidsjaur, Gällivare and Vilhelmina municipality between year 1992 and 2017.  By finding and examining transcripts from the real property register on properties which the state has sold land to, the study aims to show how the task has been handled. The sale of land owned by the state has mainly been managed by the company Sveaskog AB. This derives a natural selection consisting of land transfers made from properties owned by that company. The properties that have received land are categorized with respect to whether they have information about the extensive right of the reindeer keepers and to who the owner of the property is. This determines whether the task has been handled correctly or not. The information has been incorrectly left out in 65 % of the insertions in Gällivare and nor in Arvidsjaur or Vilhelmina has the work been done correctly. The result also gives an insight into the working routines of the cadastral surveyors and it shows how they approached the task. They seem to have developed an approach that goes beyond what is written in the guidelines from Lantmäteriet. This is one of the phenomena which is further discussed in the analysis. The study analyzes the underlying factors to why the information is not inserted. A discussion is held about how the formulation of the information could be clarified to make it easier for everybody to understand it. The conclusion tells that the work has been differently managed in the different municipalities. The work routines should be clarified or incorporated into the guidelines from Lantmäteriet and the current legislation should be questioned since we consider that it doesn’t always follow the purpose of the information. Concrete suggestions show how to more comprehensively present the information.