Formativ bedömning är ett förhållningssätt som får alltmer utrymme i forskning och inom det svenska skolväsendet. Vetenskapsrådet (2015) har skrivit en rapport om formativ bedömning som antyder på att formativ bedömning implementeras ytligt i verksamheten som i sin tur leder till "pseudo-formativa praktiker" (s. 4), Black och Wiliam (1998) skriver att det finns en diskrepans mellan hur formativ bedömning bör användas och hur det egentligen används av yrkesverksamma lärare därför är det relevant att undersöka ämneslärares uppfattningar. Studien har som syfte att undersöka hur ämneslärare i samhällskunskap och svenska uppfattar formativ bedömning kopplad till teori från Hattie och Timperleys (2007) och Lundahls (2014). Valet av att undersöka två olika ämneslärare motiveras med kunskapslucka från Vetenskapsrådet (2015) och Black och Wiliams studie (2009), där de belyser att olika skolämnen kan leda till olika formativa praktiker. Studien har intervjuat 6 respondenter, tre samhällskunskapslärare och tre svensklärare. Studiens resultat indikerar bland annat att respondenternas bedömningspraktik harmoniserar Hattie och Timperleys (2007) teori till en viss del, det framkom även att vissa respondenter använde sig av en pragmatisk ämnesöverskridande applicering av Hattie och Timperleys teori vilket visar på hur teorin kan uppfattas och appliceras olika i skolmiljön.