Bakgrund: Dagens samhälle är mer heterogent än någonsin på grund av globaliseringen. Identitet och olikhet är några av det globaliserade samhällets främsta problemställningar. Olika grupper har under det senaste seklet fått kämpa hårt för att bli accepterade som en del av samhället och för att uppnå likhet inför lagen. Skolan som en social och kulturell mötesplats har därför ett viktigt ansvar att se varje elevs behov och förutsättningar.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svensklärare på gymnasienivå förhåller sig till normkritiska perspektiv i svenskundervisningen i allmänhet och litteraturundervisningen i synnerhet. En central fråga är hur lärarna beskriver att de tillämpar normkritik i undervisningen.

Metod: Studien är kvalitativ i sin utformning med halvstrukturerad intervju och ostrukturerad observation som metod.

Resultat: Ett resultat är att lärarens emotiva och kognitiva faktorer såsom subjektiva tankar, reflektioner och handlingar får stor betydelse för hur normkritiska perspektiv tar plats i undervisningen. När det gäller normkritiska perspektiv visar analysen exempel på när det kritiska granskandet begränsas till en förenklad genusdebatt mellan manligt och kvinnligt och som till och med förstärkt och reproducerat normer. Men vi har även sett exempel på en mycket normmedveten och reflekterande undervisning.