En högre andel av de elever som invandrat till Sverige, före eller efter skolstart, lämnar sjätte klass utan fullt godkända betyg än vad de elever med svenska som modersmål gör. Eftersom läsförståelse ligger till grund för alla skolans ämnen, finns det därmed ett behov att utvärdera den skönlitterära undervisningen. Syftet med studien är att undersöka andraspråkselevers upplevelser om skönlitteraturundervisningen, deras relation till skönlitterära texter på fritiden och slutligen vilka väsentliga förbättringsmöjligheter som kan finnas i skönlitteraturundervisningen med andraspråkselevers perspektiv i åtanke. Kunskapen ska kunna användas av lärare att skapa en skönlitteraturundervisning som ger eleverna likvärdiga möjligheter att utvecklas. Tidigare forskning inom ämnet har använt sig av det vuxna barnperspektivet, istället för som i den här studien, där barns perspektiv är i fokus för att utvinna ny forskning. För att få svar på forskningsfrågorna har metoden semistrukturerade intervjuer legat till grund för det resultat som blir presenterat. Studiens resultat tydde på flera förbättringsmöjligheter, bland annat mer strukturerade textsamtal, elevers inverkan i sin utbildning och stimulering av läsintresse. Däremot bör det beaktas att dessa exempel på förbättring inte nödvändigtvis finns i alla klassrum, men att de kan vara viktiga tänka på som verksam lärare, framförallt när allt fler lärare kommer ha andraspråkselever närvarande i sin ordinarie undervisning. Resultatet som framkommit ur studien har blivit kopplat till tidigare forskning om vad som finns att fundera kring i undervisningen med andraspråkselever, men utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Min förhoppning är att den här studien leder till ett vidare intresse att forska om andraspråkselevers perspektiv inom olika delar av undervisningen, samt att andraspråkselevers rätt att påverka undervisningen har blivit uppmärksammat.