Syftet med denna studie var att undersöka landsbygdsbors förhållande till naturen, med fokus på dess betydelse för det mentala välbefinnandet. Studien har en kvalitativ ansats och material har samlats in i form av självrapporter, i vilka informanter i olika delar av landet har delat med sig av tankar om sin vardag på landsbygden och naturens roll i vardagen. Resultatet visar att närheten till naturen har stor betydelse för informanternas dagliga välbefinnande och deras förmåga att hantera vardagen. Naturen utgör en källa till rekreation och fungerar även som en slags terapeut för bearbetning av tankar och känslor. Den andel av informanterna som både bor och arbetar på landsbygden lägger något större fokus på upplevelsen av att ha naturen ständigt närvarande, jämfört med den grupp som arbetar i tätorter och fokuserar på att de söker sig till naturen i rekreationssyfte. Det framkommer att närheten till naturen har stor betydelse för livskvaliteten, genom att stämma överens med informanternas uppfattningar om vad ett gott liv innebär. Vikten av att leva ett liv som överensstämmer med de egna värderingarna är potentiellt den främsta slutsatsen som kan dras av resultatet. Det tredje och sista temat som framträder visar en medvetenhet kring miljöfrågor och hållbarhet, både kring den fysiska miljön och de strukturella förutsättningar som råder på landsbygden. En viss oro för framtiden lyfts och man understryker hur viktigt det är med en levande landsbygd. Resultatet har tolkats utifrån teorier om livskvalitet, rekreation och miljöengagemang.