Sverige har sedan många år tillbaka varit ett mottagarland för ensamkommande barn som flyr sina hemländer på grund av olika omständigheter. Flera av de barn som idag kommer till Sverige har en försämrad psykisk hälsa och bär med sig svåra minnen av traumatiska händelser orsakade av krig, våld, uppbrott av nära anhöriga liksom flykten i sig. Personal som kommer i kontakt med dessa barn har således stora krav på sig och bör därför ha de kunskaper som behövs för att kunna ge barnen en trygg plats att återhämta sig på. Därav anses det vara relevant att göra en studie om bemötandets roll för barnens återhämtningsprocess.

Syftet med studien är att öka förståelse för HVB personals upplevelser av bemötandets roll för ensamkommande barns återhämtning från traumatiska upplevelser. Detta utifrån vad i bemötandet som främjar respektive hindrar barnens återhämtningsprocess. Studien bygger på sex stycken halvstrukturerade intervjuer med personal som arbetar på två HVB boenden. Studiens teoretiska utgångspunkt samt begrepp är återhämtningsperspektivet och sociala relationer. Resultatet visar att samtliga informanter upplever att en god och ömsesidig relation och ett individanpassat bemötande, där respekt och lyhördhet innefattas, främjar ensamkommande barns återhämtning från traumatiska upplevelser. HVB boendenas miljö och struktur anses vara en central del som påverkar personalens bemötande både som främjande och hindrande faktor. Vidare visar resultatet att informanterna upplever att bristande språkkunskaper och bristande kompetens, liksom kulturskillnader är delar i bemötandet som hindrar barnens återhämtningsprocess.