Bakgrund:
Förskolan ses som en viktig arena för barn att interagera på, det är genom samspel med andra som barnet utvecklar sin kunskap och sitt lärande. I en samspelande atmosfär är vuxnas lyhördhet för barnet viktigt, även vuxnas närvaro i barns livsvärldar och en avspändhet inför överträdelse av gränser (Johansson 2003). Sandlund (1987) menar att de yngsta barnen behöver den vuxenledda dramaleken som stöd och stimulans i sitt sociala samspel. Jag och en pedagog dramatiserar sagan om ”De tre bockarna Bruse” i en småbarnsverksamhet på förskolan.
Syfte:
Syftet med min studie är att undersöka vad stimulans med avseende, i form av att se en dramaföreställning, kan tillföra barns interaktion med hjälp av multimodala verktyg i förskolan. Samt vilken betydelse har pedagogernas skicklighet med avseende på att interagera och gestalta för betydelse för barnens gestaltande förmågor.
Metod:
I min studie har jag använt mig av en kvalitativ metod, i form av observationer och filminspelning, för att kunna besvara mitt syfte och frågeställningar. Undersökningen har gjorts i en grupp med barn 1-3 år på förskolan.
Resultat:
De barn som undersökningen innefattar har ännu inte ett fullgott verbalt språk, de använder sig mycket av kroppen för att samtala och samspela. Jag kan se att genom att dramatisera sagan väcks många känslor hos barnen, både glädje och sorg som de visar med hela kroppen. Den sociokulturella teorin stämmer i flera avseenden då jag iakttar barn med olika kompetenser och förmågor som samspelar och lär av varandra. Jag observerar också barn som inte inspireras av dramaföreställningen och vad de gör istället. Den vuxnes förmåga att interagera och gestalta iakttar jag har en stor betydelse för barnens förmåga att interagera och gestalta.