Föreliggande rapport är en utvärdering av en treårig sjuksköterskeutbildning där såväl de teoretiska som praktiska delarna av utbildningen är förlagda till olika institutioner inom hälso- och sjukvården. Syftet med projektet var dels att utveckla en utbildning som bättre svarar mot de nya krav som ställs på vårdpersonal i en föränderlig vårdverksamhet, dels att tillägna sig kunskap om de lärprocesser studenter genomgår under sin utildning och hur dessa svarar mot kraven på en professionell yrkesroll. Utvärderingens grundläggande utgångspunkt är att undervisningsprocessen är av stor betydelse för både projektets måluppfyllelse och utbildningens resultat och där vi vill skapa en fördjupad förståelse för relationen mellan utbildningens mål, undervisningsprocessen och dess utfall. För att förstå hur den verksamhetsförlagda sjuksköterskeutbildnings undervisning fungerar har vi studerat utbildningen från insidan. Ett sådant förhållningssätt ökar möjligheterna att upptäcka organisationens policy i termer av vilka som formar policyn samt hur policyn skapar olika möjligheter för olika aktörers utvecklingsprocesser i förhållande till projektets intentioner. Metodmässigt har vi arbetet med observationer och videofilmning av ett antal utvalda moment i utbildningen, samt fokusgruppintervjuer med studenter och lärare/handledare. På ett övergripande plan visar utvärderingen att studenterna är positiva till den verksamhetsförlagda utbildningen. Studenterna vill inte byta utbildningsmiljö utan ser många fördelar med att läsa integrerat och att varva teori och praktik under hela utbildningsperioden. Även lärarna på utbildningen ser pedagogiska och professionsmässiga fördelar med att genomföra en verksamhetsförlagd sjuksköterskeutbildning. Samtidigt visar utvärderingen att det inte är utbildningsplanen, studiehandledningen eller litteraturen som anger vad som är viktig kunskap. Inte heller undervisningen eller läraren har någon framträdande position i studenternas syn på vad som formar utbildningens kunskapskrav. Istället är det praktiken och tentamina som anger vad som räknas som viktig kunskap inom utbildningen. Ett tydligt exempel på detta fenomen var utbildningens skriftliga tentamensformer som fick en starkt strukturerande effekt och som därmed kraftfullt påverkade studenterna studiestrategier. Som en effekt av skriftliga tentamensformer utvecklade studenterna en ytinriktad studiestrategi och fokuserade på fakta till förmån för en mer djupinriktad och förståelse inriktad strategi. Under sin praktik ser studenterna sina handledare som förebilder och som genom sitt handlande anger vad en sjuksköterska måste kunna i din profession. Praktiken framstår som en norm för vilken kunskap som studenten måste tillägna sig. Den verksamhetsförlagda sjuksköterskeutbildningens organisation syftar till att studenterna skall få en möjlighet att röra sig mellan olika sociala praktiker vilket kan beskrivas som deltagarbanor i syfte att öppna upp för nya perspektiv för kunskapsutveckling och lärande. Utvärderingen visar samtidigt på svårigheter för studenterna när det gäller att utveckla ett fullvärdigt deltagande i några av dessa sociala praktiker vilket påverkar studenterna möjlighet till ett optimalt lärande på ett negativt sätt. Utbildningen försöker att skapa och konstruera ett nytt lärande och problemlösande subjekt. Detta subjekt kan beskrivas som ett PBL-subjekt och har sin grund i den problembaserade pedagogiska ideologin. Studenterna har dock svårt att identifiera sig med detta nya subjekt då de istället refererar till ett mer traditionellt subjekt. Denna situation skapar en ontologisk otrygghet vilket studenterna försöker att lösa genom att söka efter en traditionell student och lärarrelation. De eftersöker tydlighet och förutsägbarhet och en lärare med specifika kunskaper om det aktuella innehållet som de kan vända sig till för att få hjälp eller svar. Lärarna upplever i sin tur att de inte har lyckats med att implementera och förmedla utbildningens kunskapssyn. Utvärderingen visar entydigt att projektet uppnått en social och organisatorisk integration där teoretiska och praktiska moment varvas på ett sätt som i huvudsak uppfattas positivt av studenterna. Däremot finns inga entydiga indikationer på att det sker en integration på en innehållslig nivå i linje med projektets intentioner, dvs att relationen mellan teori och praktik artikuleras på ett sådant sätt att en ny relation konstrueras. Detta svarar mot den re-kontexualiseringsprocess som återfinns inom utbildning vilket medför att utbildningens struktur och innehåll i stor utsträckning anpassas till de lokala institutionella förutsättningarna. Utvärdering visar på en rad kritiska aspekter som är centrala för att AIL som utbildningskoncept ska kunna utvecklas och bidra till en mer genomgripande integration av teori och praktik. I resultatet visas hur det är möjligt att uppnå en integration på organisatorisk nivå, medan att det för att nå en integration på innehållslig nivå krävs mer genomgripande strategier för att hantera spänningar och motsättningar mellan en ämnesbaserad och en tematisk struktur. En bredd av olika lärarkompetenser framhålls som viktig för att uppnå detta, liksom en tydligare koppling mellan olika arbetsformer i utbildningen. Tidigare studier av problembaserade undervisningsupplägg har i stor utsträckning betonat autonomi och självstyrt lärande utifrån ett individualkonstruktivistiskt perspektiv. För att i högre grad beakta innehållsliga aspekter inom det arbetsintegrerade lärandet föreslås ett perspektiv i utveckling och forskning som i större utsträckning fokuserar på interaktion och kommunikation mellan lärare och studenter.