Detta är en studie om hur yrkesverksamma välfärdsaktörer med akademisk socialpedagogisk utbildning, förstår och beskriver socialpedagogik i teori och praktik. Studien har genomförts bland yrkesverksamma, före detta studenter på socionomprogrammet med inriktning mot socialpedagogik vid Stockholms universitet och det Socialpedagogiska programmet vid Högskolan Väst. Syftet är att beskriva och analysera de yrkesverksamma studenternas föreställningar om socialpedagogik som kunskapsfält och som praxis, samt hur socialpedagogiken kommit till uttryck i den egna yrkespraktiken. Studien bygger på intervjuer med 27 personer. Genom samtal och genom de berättelser vi tagit del av från respondenternas yrkesvardag har deras syn på socialpedagogik som fenomen, som värdegrund, som mål, metod och förhållningssätt växt fram.Analysen av yrkespraktiken tar utgångspunkt i tre teoretiska idealmodeller av socialpedagogik; den anpassande, den mobiliserande och den demokratiska, konstruerades som ett resultat av en tidigare intervjustudie med social-pedagogiska forskare (Eriksson 2006). I synen på socialpedagogikens värdegrund syns en samstämmighet bland respondenterna i den här studien och forskarna i den tidigare studien. Hur värdegrunden tar sig uttryck i praktiken är dock inte lika tydligt. Respondenterna ger uttryck för teorier, värderingar och förhållningssätt, men tvingas att i konkreta situationer handla pragmatiskt. Respondenternas sätt att förhålla sig till situationen är att inta ett pragmatiskt förhållningssätt, ett förhållningssätt som vi benämnt "den pragmatiske socialpedagogen". De försöker att upprätthålla, vad de menar är ett socialpedagogiskt förhållningssätt, trots administrativa och organisatoriska begränsningar. Det handlar om att hantera det upplevda handlingsutrymmet.